Älskling vi ska alla en gång dö...
1kommentarer
Känns sjukt att säga det men det känns ändå som om det har varit väntat de senaste åren.. Fast det kommer ändå alltid som en överraskning! Ingen glad överraskning dock...
Även om denna dagen borde varit jättehemsk och det var den väl på sitt sätt så var den ändå ganska okej. Tack vare Becka så kunde jag tänka på andra saker och det var precis vad jag ville! och fortfarande vill! Det jobbiga är att det känns som om alla i min familj kollar snett på mig bara för att jag inte gråter eller verkar ledsen utan mest beter mig som vanligt... Men der är mitt sätt och de måste acceptera det! Jag vet att de gör det men det känns ändå som om de förväntar sig mer!
Men jag grät inatt! vem var det om inte jag som satt och lipade i bilen hem!? Visst inga timmar vis med de räkte för mig! Jag vill inte att folk (läs mamma) ska komma och krama mig och fråga hur det är och nästan tvinga mig att prata! Jag vill inte ha det så! Jag behöver ingen som sitter och tycker synd om mig! Jag klarar mig bra själv! I alla fall tills jag själv tar initiativet att prata om det eller låter mig bli tröstad! Becka och Emma nu vill jag inte att ni ska tro att jag inte uppskattar det ni gjorde efter de hade ringt eller i bilen för det gjorde jag för då behövde jag det! TACK!
Men jag klarar mig nu.. Jag behöver inte prata om det! Döden är inget som skrämmer mig eller som är speciellt hemskt för mig.. Jag vet att hon har det bättre nu och detta var nog trots allt det bäst som kunde hända även om det känns grymt att säga det men jag tycker verkligen det! Jag vet att hon inte sa så mycket om hur hon kände och så men jag är övertygad om att hon mådde mycket sämre än vad hon visade!
Men nu har jag tänkt tillräckligt mycket på det här!
Alla dina vänner och hela din familj
går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
För älskling vi ska alla en gång dö....
Även om denna dagen borde varit jättehemsk och det var den väl på sitt sätt så var den ändå ganska okej. Tack vare Becka så kunde jag tänka på andra saker och det var precis vad jag ville! och fortfarande vill! Det jobbiga är att det känns som om alla i min familj kollar snett på mig bara för att jag inte gråter eller verkar ledsen utan mest beter mig som vanligt... Men der är mitt sätt och de måste acceptera det! Jag vet att de gör det men det känns ändå som om de förväntar sig mer!
Men jag grät inatt! vem var det om inte jag som satt och lipade i bilen hem!? Visst inga timmar vis med de räkte för mig! Jag vill inte att folk (läs mamma) ska komma och krama mig och fråga hur det är och nästan tvinga mig att prata! Jag vill inte ha det så! Jag behöver ingen som sitter och tycker synd om mig! Jag klarar mig bra själv! I alla fall tills jag själv tar initiativet att prata om det eller låter mig bli tröstad! Becka och Emma nu vill jag inte att ni ska tro att jag inte uppskattar det ni gjorde efter de hade ringt eller i bilen för det gjorde jag för då behövde jag det! TACK!
Men jag klarar mig nu.. Jag behöver inte prata om det! Döden är inget som skrämmer mig eller som är speciellt hemskt för mig.. Jag vet att hon har det bättre nu och detta var nog trots allt det bäst som kunde hända även om det känns grymt att säga det men jag tycker verkligen det! Jag vet att hon inte sa så mycket om hur hon kände och så men jag är övertygad om att hon mådde mycket sämre än vad hon visade!
Men nu har jag tänkt tillräckligt mycket på det här!
Alla dina vänner och hela din familj
går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
För älskling vi ska alla en gång dö....
1 kommentarer
Nikolaianne
20 Jul 2009 09:24
Thanks, keep up the good work.
Kommentera