Jag fick en gång ett häfte av min mamma som bestod av min mammas morfars (Wiking) dagbok. Jag läste de första sidorna men glömde sedan bort dokumentet för att andra saker kom emmellan läsningen av det. Men en dag fick jag syn på det och började läsa lite igen. Jag läste av någon anledning sista sidan (tror det var in förkärlek till spoilers som tog över) och det som stod där var så himla fint att jag vill skriva det här. Det första stycket är så himla fint och efter att ha läst resten av det som står i Wikings dagbok så förstår jag verkligen att man kan dö av hjärtesorg. Wiking gick bort dagar efter hans fru Gullan och har inga tvivel om att det berodde på att han var ensam och inte ville leva utan henne.
När vi råkades första gången, det var på ett bröllop vi mötte varandra jag minns det än som om det vore igår. Med kamrater jag såg henne dansa i midsommarnattens grönskande vår. Jag stod där så ensam och tänkte om man skulle bjuda den sköna på en dans. Vi dansade ut i en stilla smäktande vals, vi talade mest under tiden om det som ungdomar talar och gör nöjen och äventyr. Det blev många danser den natten, både foxtrot och polka och vals. Efter en vandring i den månljusa natten bland spirande rågfält och vete där vi båda kysstes och smektes, där tändes en låga som brinner ännu fasten den flämtat och falnat och varit nära att dö. Men gnistan i glöden var het så den tändes igen och den brinner ännu klarare lågan än förut. Det är längesen nu jag gav dig min ring, om kärleken då visste vi ingenting men åren har lärt oss vad kärlek är. När man bli gammal och dålig och får leva tillsammans en tid är det viktigt att kärleken då hålls vid liv och att lågan som tändes i ungdomens dar ej falnar och slocknar och faller av. Att hålla sin älskades han i sin och känna pulsarnas slag ger både harmoni och behag. När åren blir många blir dagarna långa och vänner går bort bli det ensamt och tyst, en fråga man gör vad man lever för.
Den 30:e oktober 1926 vigdes mor och far av prosen Bredenberg hemma i mors föräldrarhem i Eneryda, mina svärföräldrar Kristina och John Svensson hade bjudit över hundra gäster som åt, drack, dansade och hade roligt långt fram på morgonen.
Vi hade träffats någa gånger på olika danser, vintern 1922 träffades vi på Grimslövs Folkhögskolas elevfest med dans, där jag dansade ett flertal gånger med Gullan, sommaren efter, den 26:e juni 1923, var vi båda bjudna på ett stort bröllop, då gifte sig Signe och August i Hyltan. Bröllopet stod i Elingsbäck, Signes hem. Många ungdomar var inbjudna, såväl Gullan som hennes syster Berta. Jag dansade med dem båda men mest med Gullan. Under en dans bestämde vi oss för att träffas på Blåsippan osm låg vid stationen i Eneryda nästa lördag, därefter började vi ha stadigt sällskap med ett uppehåll under min värnplikt vilket började våren 1924 i Boden med åtföljande befälsutbildning i sex månader utan någon möjlighet att resa hem, ett och annat brev hittade vägen men till Gullan. Under min långa tid i Boden frestades troheten men den höll och har gjort så i sextio år. I början av oktober var min militärtjänstgöring över och Gullan och jag kunde åter träffas. Vi förlovade oss i april 1926.
