sm-guld
1kommentarer
Efter 25 minuter och 17 sekunders spel kom det.
Målet vi alla hade väntat på.
Ett typiskt HV-mål, ett kämpar mål, ett krigar mål, ett skit mål.
Jag vet inte vad klockan var. Halv elva kanske till och med elva men vad spelar det egentligen för roll? Det kom en passning från ett visst svin vid namn Andreas Jämtin. Johansson och Kauppila störtar på mål, det finns liksom i ryggmärgen att de ska in på mål till varje pris. Och på någon sätt lyckas de trycka in pucken. Jag vet fortfarande inte hur den gick in men in gick den. Hur många sånna mål har vi inte sett HV göra denna säsongen? Riktiga vilje mål, mål som kommer ut ingenting alls. Någon slänger in en puck på mål och någon annan störtar in på mål och trocklar in den bakom målisen! Tur säger många, jävlar annama och vilja säger jag.
Jag ska försöka förklara varför HV71 vann SM-GULD 2008:
Stefan Liv
Stefan räddade HV så många gånger i detta slutspel att jag tappat räkningen. Utan honom hade det kunnat gå mycket illa. Han var bra 2004 men har nu efter sin tid i NHL/AHL mognat och blivit ännu bättre. Och med alla de omogna ramsorna han har fått höra av LHC-fansen så måste det kännas superkönt att vinna i Cloetta Center!
Johan Davidsson
En spelare utan dess like. En kapten som lyfter hela laget. Han har lite samma status i HV som Peter Forsberg har i Tre Kronor. Det räcker att han är där så höjer sig hela laget lite extra. Men han var inte bra i början av slutspelet. Att få höra av sin egna spelare kommentarer som: Han gjorde en dålig kvart och en oduglig semi. Inför finalen sa vi: "Nu måste du skärpa dig", berättade Åkerman. Det skulle nog knäcka de flesta. Men inte Johan Davidsson. Han tog sitt ansvar som lagkapten och "steppade upp" som han själv sa i kanal 5.
Tur
Jag kan ärligt säga att de vann på en hel del tur. Men om man ska vinna ett SM-GULD i ishockey måste man ha tur! Och det var nånting som LHC lyckligtvis (eller tyvärr, beroende på vilken sida man står på) inte hadde.
Kollektivet
Jag skulle kunna räkna upp varenda spela i detta guldlag eftersom alla hade lika stor del i detta guld som Liv och Davidsson. Men jag väljer att nu se det som det är. Ett lag. Ett lag som spelar för varandra och hjälper varandra. Ett lagbygge där alla delar kuggar i varandra. De har svin, offenciva backar, skickliga forwards, riktiga vattenbärare och ledare.
Vet inte hur man förlorar
I år var det HVs tredje SM-final. Det blev också HVs tredje guld. De vet helt enkelt inte hur det är att förlora en SM-final. Det vet LHC. Det måste vara grymt att förlora en SM-final men att förlora en SM-final i sin egen arena för andra året rad måste vara tortyr.
Jag kan trors allt inte låta bli att tycka lite synd om LHC. LHC gjorde en mycket bra finalserie det kan ingen komma ifrån. Men de höll inte hela vägen. Men all heder åt LHC för ett mycket bra slutspel.
Målet vi alla hade väntat på.
Ett typiskt HV-mål, ett kämpar mål, ett krigar mål, ett skit mål.
Jag vet inte vad klockan var. Halv elva kanske till och med elva men vad spelar det egentligen för roll? Det kom en passning från ett visst svin vid namn Andreas Jämtin. Johansson och Kauppila störtar på mål, det finns liksom i ryggmärgen att de ska in på mål till varje pris. Och på någon sätt lyckas de trycka in pucken. Jag vet fortfarande inte hur den gick in men in gick den. Hur många sånna mål har vi inte sett HV göra denna säsongen? Riktiga vilje mål, mål som kommer ut ingenting alls. Någon slänger in en puck på mål och någon annan störtar in på mål och trocklar in den bakom målisen! Tur säger många, jävlar annama och vilja säger jag.
Jag ska försöka förklara varför HV71 vann SM-GULD 2008:
Stefan Liv
Stefan räddade HV så många gånger i detta slutspel att jag tappat räkningen. Utan honom hade det kunnat gå mycket illa. Han var bra 2004 men har nu efter sin tid i NHL/AHL mognat och blivit ännu bättre. Och med alla de omogna ramsorna han har fått höra av LHC-fansen så måste det kännas superkönt att vinna i Cloetta Center!
Johan Davidsson
En spelare utan dess like. En kapten som lyfter hela laget. Han har lite samma status i HV som Peter Forsberg har i Tre Kronor. Det räcker att han är där så höjer sig hela laget lite extra. Men han var inte bra i början av slutspelet. Att få höra av sin egna spelare kommentarer som: Han gjorde en dålig kvart och en oduglig semi. Inför finalen sa vi: "Nu måste du skärpa dig", berättade Åkerman. Det skulle nog knäcka de flesta. Men inte Johan Davidsson. Han tog sitt ansvar som lagkapten och "steppade upp" som han själv sa i kanal 5.
Tur
Jag kan ärligt säga att de vann på en hel del tur. Men om man ska vinna ett SM-GULD i ishockey måste man ha tur! Och det var nånting som LHC lyckligtvis (eller tyvärr, beroende på vilken sida man står på) inte hadde.
Kollektivet
Jag skulle kunna räkna upp varenda spela i detta guldlag eftersom alla hade lika stor del i detta guld som Liv och Davidsson. Men jag väljer att nu se det som det är. Ett lag. Ett lag som spelar för varandra och hjälper varandra. Ett lagbygge där alla delar kuggar i varandra. De har svin, offenciva backar, skickliga forwards, riktiga vattenbärare och ledare.
Vet inte hur man förlorar
I år var det HVs tredje SM-final. Det blev också HVs tredje guld. De vet helt enkelt inte hur det är att förlora en SM-final. Det vet LHC. Det måste vara grymt att förlora en SM-final men att förlora en SM-final i sin egen arena för andra året rad måste vara tortyr.
Jag kan trors allt inte låta bli att tycka lite synd om LHC. LHC gjorde en mycket bra finalserie det kan ingen komma ifrån. Men de höll inte hela vägen. Men all heder åt LHC för ett mycket bra slutspel.
1 kommentarer
Kolocina
07 Oct 2010 08:54
Wonderful site. Please continue this great public service.
Kommentera