I have a dream..
0kommentarer
Idag läste jag de första två kapitlen i Sofie Fahrmans debut roman, Elsas mode.
Jag har egentligen under en längre tid gillat Sofie och framförallt då hennes stil eftersom hon trots att är modebloggerska. Har dock inte hållt på och läst hennes blogg slaviskt men sett en och annan intervju med henne och läst om henne i Aftonbladet ibland och jag tycker verkligen hon verkar vara en supermysig tjej. Jag vet liksom inte var det är, hon bara är skön.
Men det var inte Sofie jag skulle skriva om egentligen utom om vilka griller hennes bok satte i mitt huvud. Elsa, som boken handlar om, åker hem från New York där hon har bott i tre månader och det fick mig att inse att vad fan man kanske skulle skita i hela universitets grejen. Jobba ett år och dra till The Big Apple i januari 2011. Jag vet att plugga fyra år i Glasgow låter som ett säkrare kort, vilket det är, men hur spännande är det egentligen om man tänkter efter? Går det inte att leva ett "bra" liv i dagens samhälle utan en universitetsutbildning? Jo det är klart det gör, men jag ser mig själv som någonting stort i mitt liv och jag vet inte om det är genomförbart utan en viss nivå av universitetsutbildning.
Det kan vara jag som är helt ute och cyklar men jag har i alla fall fått för mig att det är viktigt att man har en ordentlig utbildning. Äsch, det lär väl bli Glasgow i fyra år skulle jag tro men a girl have the right to dream...
Jag har egentligen under en längre tid gillat Sofie och framförallt då hennes stil eftersom hon trots att är modebloggerska. Har dock inte hållt på och läst hennes blogg slaviskt men sett en och annan intervju med henne och läst om henne i Aftonbladet ibland och jag tycker verkligen hon verkar vara en supermysig tjej. Jag vet liksom inte var det är, hon bara är skön.
Men det var inte Sofie jag skulle skriva om egentligen utom om vilka griller hennes bok satte i mitt huvud. Elsa, som boken handlar om, åker hem från New York där hon har bott i tre månader och det fick mig att inse att vad fan man kanske skulle skita i hela universitets grejen. Jobba ett år och dra till The Big Apple i januari 2011. Jag vet att plugga fyra år i Glasgow låter som ett säkrare kort, vilket det är, men hur spännande är det egentligen om man tänkter efter? Går det inte att leva ett "bra" liv i dagens samhälle utan en universitetsutbildning? Jo det är klart det gör, men jag ser mig själv som någonting stort i mitt liv och jag vet inte om det är genomförbart utan en viss nivå av universitetsutbildning.
Det kan vara jag som är helt ute och cyklar men jag har i alla fall fått för mig att det är viktigt att man har en ordentlig utbildning. Äsch, det lär väl bli Glasgow i fyra år skulle jag tro men a girl have the right to dream...
Kommentera